Sen jag var liten har julen i stort sett följt ett visst mönster. Visst har mönstret brutits ibland, det slipper man inte undan med föräldrar som arbetar skift och syskon som periodvis bott utomlands, men grunden har alltid varit den samma. Familjen som har samlats.
När jag var liten började vi julaftonsmorgonen vanligtvis med att åka till gravgården och tända ljus. Sen iväg till farmor på julkaffe / -lunch och Kalle Anka (om tiden stämde vilket den sällan gjorde). Jag lärde aldrig känna farmor speciellt bra för hon bodde vanligtvis uppe i norr och var bara hemma på jul och en gång på sommaren. Men hon är en av mina stora förebilder. Uppväxt i Karelen tvingades hon fly under kriget och kom hit till västkusten där hon träffade min farfar.
Hon var en krutgumma som kunde verka hård men hade en helt underbar humor och energi. Ofta kom vi till dukat bord. Nångång var det karelsk stek hon bjöd på men vanligtvis hade hon gjort smörgåsar med julskinka, gröt, jultårtor och annat smått och gott. Sen satt vi i soffan och hade det bra. När jag var liten uppskattade jag kanske inte den där stunden men nu när jag ser tillbaka på det är jag glad för de stunderna. Tyvärr blev hon sjuk för några år sen och fick besked några dagar efter jul.
Farmor är väldigt starkt förknippad med julen och det är med lycka och glädje jag minns de stunder vi hade tillsammans.
Efter Kalle Anka, eller ibland mitt i (beroende på när far skulle till arbetet), styrde vi hemåt igen. Ibland for pappa iväg till jobbet, ibland kom han från jobbet och ibland, ibland kunde han vara ledig. Lite mer mat och väntan på tomten. Det finns ett foto på mig när jag var liten när jag sitter i en fåtölj med stirrig blick. Någon hade bultat på dörren.. fast det visade ju sig senare att det inte alls var tomten utan ett kärt syskon som ville busa med mig.
Efter tomten blev det julklappsöppning och sängdags för att orka med den minst lika spännande dagen dagen efter. Min födelsedag.
Så har min jul sett ut, i nästan 33 år (tomten fattades några år men sen fick mina syskon turligt nog barn så nu är han med igen =)) med några undantag. Efter att <3 kom med i bilden (för fyra jular sedan) har vi haft julmiddag först hos hans föräldrar med hans farmor och farfar. Sen har det bärt av till min familj. Same procedure as every year, bara några små justeringar med plats och familj.
Nu bor jag i min mors hemgård i samma by som jag växt upp i och en av de bästa stunderna på julafton är när kvällen blir sen och julen är firad med hela min familj, vuxna och barn, och jag kommer hem. Jag älskar allt med julafton, maten, stojet, jultomten, gnället, sockerhöga barn, gröten som bränt fast, men känslan av att komma hem, tända ljus, se julgranen som glittrande står där, sätta mig i soffan med ett glas whisky och se på en julfilm. Den stunden är min, bara min.
I det stora hela kommer årets jul att se ut på samma sätt. Klä det sista på julgranen, tända ljus på gravarna, middag med <3:s familj, hem till min familj, jultomt... nej... det är där det kommer att skilja sig i år.
Efter livliga diskussioner med Jultomten kom vi fram till att det är bäst om han besöker oss redan den 22. Det här för att vi och mina föräldrar, alla mina syskon och syskonbarn ska kunna fira jul tillsammans som vi hittills alltid gjort. Så det blir julmat, julmusik, julklappar och jultomten för hela slanten dan före dan före dopparedan. Sen blir det julmat, julmusik, julklappar och julmys med nästan hela familjen också på julafton med en uppesittarkväll (utan julmat, men det tar vi sen) där emellan.
Jag tror det kommer att bli bra. Eller, jag vet att det kommer att bli bra. Bara jag får min stund i soffan. ;)
